12 mars 2017

Vandraren

Friluftsliv

Hej dagboken.

I lördags bestämde jag mig för att ge mig iväg på ett heldagsäventyr ute i den härliga skogen. Denna gång ville jag se vad Älvsered hade att erbjuda och det visade sig vara en hel del. Det blev inte fullt 3 mil som jag förutspådde i fredags men ganska nära. 2,6 mil för att vara exakt. Det känns fortfarande i benen på en skrivbordsnisse som mig men helt klart värt det! Det börjar bli sent och arbetsdag imorgon så jag tänkte bara droppa lite bilder från helgens äventyr samt en surprise i form av ett par videoklipp.

Vandringen började med en lantlig grusväg utmed vattnet... 

...och fortsatte in i den gröna härliga skogen. Vilket fantastiskt väder! Det här är vår för mig.

En av många sjöar som passerades under äventyret.

Sedan lyckades jag att gå vilse för en stund...

När jag väl hittade ut så träffade jag på den här ponnyn med en kalufs som man inte skojar bort.

I walk a lonely road...

Första ordentliga vilan. Klockan var runt 14.00 och det var hög tid att sluka ärtsoppan som jag hade släpat med. "Sämre kan man ha det" tänkte jag när jag satt där omgiven av komplett tystnad. Helt underbart.

Detta var en av många positiva effekter av denna dag. Jag har nu lärt mig att äta ärtsoppa, det var faktiskt riktigt gott.

Ett träd som stack ut ur mängden.

Här står jag mitt i vad som kallas ett "våtmarkskomplex".

När jag väl hade kommit ur skogen så var benen och fötterna bra trötta och ville bara hem. Då återstod det närmare en mil av vandringen så det var bara att bita ihop. Jag tog då asfaltsvägen som jag bedömde vara den enklaste vägen tillbaka. Som grädden på moset så hittade jag längs vägen en brygga där jag är helt övertygad om att någon har avnjutit mängder av välsmakande whisky genom åren.

Jag fick nöja mig med en kopp Te denna dag men även det var helt okej för stunden.

Efter den uppiggande koppen Te så började solen gå ned så jag fick lite extra fart och körde det klassiska "gå en stolplängd, spring en stolplängd"-tricket. Stolpe som i snöpinne. Tricket som jag tidigare hade trott bara fungerade under berusning fungerade klockrent och gav en värmande känsla i de smått trasiga fötterna.

Väl framme vid bilen så hade klockan redan hunnit bli 19.00 och fullmånen lös starkt.

Lika härligt som att ge sig ut i början av dagen var det att se bilen vid det här tillfället.

Nästa äventyr i samma stil blir eventuellt redan nästa helg om vädret tillåter.