BLOGG

Vilket härligt väder vi har fått. Precis lagom för att sitta inne och skriva några bloggrader, eller hur?

Jag tänkte egentligen bara berätta om en kort utflykt vi gjorde under gårdagen, sambon och jag. Jonna jobbade till 18, därefter bestämde vi oss för att återigen prova fiskelyckan. Förra gången vi försökte oss på fiske så gick det inge vidare. Vi hade väl kanske lite högre förväntningar denna gången eftersom det tidigare har bevisats finnas fisk här i närheten. Vi samlade ihop de rester av fiskeutrustning som vi kunde hitta i min fars källare, högg en burk kräftstjärtar från kylen och gled iväg mot lövstaviken. Lövstaviken är väl mer känt som "gamla soptippen" och med det i åtanke så kunde jag redan innan utresa förutspå att vi skulle vara helt ensamma om att fiska där, men nej. Där var ett gäng längst ut på piren som inte bara hade tagit den bästa fiskeplatsen utan även den bästa parkeringsplatsen.

Vi satte oss ned vid ett ställe, ett stenkast ifrån där vi parkerade, (som inte var klätt med mås-skit) och började leta upp minnena om hur man knyter en fiskeknut. Kärringknut blev det i brist på fantasi. Vi hade redan bestämt  oss för att sikta på plattfisk, så ett spö fick bottenmete medan det andra fick mitt bästa makrilldrag. Jag gjorde misstaget att försöka mig på bottenmetet eftersom jag visste med mig att det skulle innebära minst krångel med tång och djävulskap som fastnar på draget ovetandes om att sambon skulle försöka sig på fiske med det andra spö'et. Det dröjde väl 10 minuter innan Jonna antingen hade fått en späckhuggare på kroken eller det mer sannolika - bottennapp. Min råstyrka fick fiskelinan att ge med sig så nu sitter väl en hel fiskfamilj och smaskar på mitt drag, till vilken nytta då...

Vi fortsatte en stund med bottenmetet utan något napp alls. Då slog det mig. Jag har hört att man ska fiska med räka men vi hade bara kräftstjärtar hemma så jag googlade runt lite efter "plattfisk kräftstjärt" och liknande för att se om någon tidigare hade provat på det. Jag hittade visserligen matrecept som torde vara välsmakande men ingenting om fiske. Bytte man däremot till ordet kräfta så fick man tonvis med resultat. Detta forskningsresultat var inte gynnsamt för tålamodet kan jag lova. Vi satt väl ytterligare 15 minuter utan napp och vinkade till båtarna som körde förbi innan vi gav upp.

Eventuellt åker vi ut idag igen med räkor denna gång så får vi se om det hjälper.

// W.

0 kommentarer



Wohoo!

// W.

5 kommentarer

För en dryg vecka sedan när jag skulle dricka det sista ur min Herrljunga-cider så fick jag mig minsann en överraskning - den var helt slut. Mina misstankar föll då naturligt på sambon, som i vanlig ordning försökte verka oskyldig. Det händer till och från att läsken man trodde sig ha i kylen försvinner spårlöst. Men inte alltid. Jag minns en gång då vi köpte någon konstig Cola på en pizzeria - då stod sig läsken hur länge som helst.

Bara för att testa detta gav jag henne ett förslag sist vi var och handlade. "Ok. Jag köper två av denna sorten, en till dig och en till mig, och så får vi se vilken som försvinner först!".

Snart en vecka har passerat och ingen vill dricka det sista ur sin flaska. Det är bra jämt men jag har gett mig fan på att jag ska segra om jag så ska dricka upp hennes!



// W.

3 kommentarer