BLOGG

Datortillverkare har upptäckt det...
Mobiltillverkare har börjat upptäcka det...
Många andra kommer att upptäcka det...

...Men dammsugartillverkare kommer nog fan aldrig att upptäcka det.

Jag talar om fördelen med standardiserade utformningar. Va pysslar de med egentligen? Inte nog med att det finns en sorts påse per dammsugartillverkare, nej, de har en typ av påse per modell inom samma tillverkare också. Det är förstås ingen nyhet, hela världen stör sig på det. Jag kan inte säga att jag har hört någon säga "YES! Idag ska jag äntligen köpa dammsugarpåsar, det är ju så fantastiskt roligt att handla dem!!". Någon måste ju ta till sig budskapet, tycker man.

Tack och lov finns det ställen som dammsugarpasar.nu till ens räddning. Trots det blir man lite trött på att behöva handla en sån simpel produkt som en påse på nätbutiker. De senaste gångerna vi har köpt dammsugarpåsar så har vi haft en ordentlig otur. Förra gången köpte jag 2 paket med 5st i varje för jag tänkte att jag slipper köpa på några år. Med min vanliga tur så hade dammsugaren gått sönder mellan beställningstillfället och leverans så där stod vi med en trasig dammsugare och 10 påsar som bara passar en dammsugare på jordklotet! Turligt nog har vi nu skaffat oss en ny dammsugare som även den fanns listad på denna underbara nätbutik, så vi beställde 5 påsar häromdagen och fick hem dem bara någon dag efteråt.

När jag för andra gången hade tagit ut den sprängfulla påsen för att ersätta med en ny så upptäckte jag att de inte alls passade. Det var ju helt fel påsar som vi hade fått! Jag mailade butiken direkt och fick snabbt svar om att de var hemskt ledsna och att de skulle skicka nya påsar omgående (många plus för service). Tillbaks in med den gamla påsen i maskinen. Nu är det bara att vänta på att de nya ska dyka upp men frågan kvarstår: Vad håller dammsugartillverkare på med egentligen?

Imorgon åker jag på workshop i Köpenhamn från morgon till kväll så jag ska upp rätt tidigt, det kommer bli en väl förtjänt whisky när jag är åter i hemlandet!

// W.

0 kommentarer

Jag halkade in på vår vän Lars Ulrichs wiki-sida efter att ha tittat på lite videor från Metallicas gamla goda dagar. Hittade där följande fantasifulla uttalande, jag citerar:

"Lars Ulrich är känd för vara snabb med bastrummorna som han använder frenetiskt i låtar som One, Blackened, Harvester of Sorrow och All Nightmare Long."

Inte för att vara sån, men är det en niondeklassare som skrivit det? Han har väl aldrig varit känd för sina snabba baskaggar, snarare tvärtom. Enda anledningen till att han hyllas för justice-plattan är väl för att han aldrig visar att han kan mangla annars.

Bara en parentes.

// W.

0 kommentarer
18 februari 2011

Konferens

Winkvist v2.0

Goder afton.

Jag är ganska trött så jag ska fatta mig kort.

Vi är just nu på konferens vid Margretetorp Gästgifvaregård med systemutvecklingsavdelningen. Konferensen börjar idag och slutar under morgondagen. Vi övernattar på plats, något som skulle kunna jämföras med ett motell (åtminstone utsidan) så om jag helt plötsligt slutar att skriva så bör ni överväga om jag kan ha blivit mördad eller inte. Vi har ägnat dagen åt att diskutera en massa arbetsrelaterade frågor som vi kommer att bära med oss i vårt tunga bagage. Mat har vi ätit också, en jävla massa mat, ni skulle se dessertbordet alltså! Kan inte vänta på frukosten!! Med stor sannolikhet kommer vi äta även mer under morgondagen. Jag ska upp tidigt så jag får sova av mig det milda rus som jag har byggt upp under senare delen av kvällen.

Over.

// W.

0 kommentarer

Jag skulle inte vilja kalla mig gottegris. Jag skulle heller inte vilja påstå att jag har ett sockerberoende men gårdagens utflykt får en att tänka om...

Det hela började med en promenad längs Skrea strand i det fina vädret. På vägen hem kände jag plötsligt av ett sug efter godis. Tillslut blev det okontrollerbart och jag frågade Jonna om vi inte skulle ta ytterligare en utflykt för att köpa in lite lösgodis. Eftersom jag är så trött på godiset som alla butiker har här i Falkenberg så började vi åka mot Halmstad, under tiden letade vi godisbutiker på telefonen. Efter ett tips från en kompis till Jonna så hade vi bestämt vart vi skulle åka. "Godis på landet" kallades det, skulle tydligen vara en liten stuga ute i skogen så det var bara att säga adjö till GPS-tekniken.

Vi körde i en evighet, kändes som vi aldrig närmade oss destinationen. Till saken hör att vi körde fel vid ett tillfälle vilket gjorde att vi färdades en omväg på ca 3 mil. Vi hamnade snart i Laholm och började närma oss allt mer. Efter ett tag kom vi fram till den orten vi sökte (Tjärby) som helt i enlighet med tidigare uppgifter låg mitt ute i ingenstans. Vi fortsatte fram längs vägar där det bara inte gick att mötas. Turligt nog fanns där en del mötesplatser men där fick man tålmodigt fick vänta på sin tur. Tillslut fann vi det!

Detta är första synen man får när man parkerar bilen:



Kvällen innan tittade vi på den norska The Troll Hunter så jag måste erkänna att man tittade lite extra in i skogen.

Så här ser godisstugan ut:



De hade helt galet mycket godis, 300+ sorter, och till min stora förtjusning hittade jag sorter som jag inte har sett på några år. Guldgruva!

Detta äventyr gör jag gärna om men nu har vi godis för en hel barnfamilj så det får vänta ett tag. Men om någon annan skulle vilja hitta dit så har ni GPS-positionen här bredvid till höger. Gör inte misstaget som vi gjorde att fortsätta vidare på motorvägen efter Halmstads södra avfart. Sväng av vid södra och följ väg 117.

Se upp för trollen när mörkret börjar falla!

// W.

0 kommentarer
9 februari 2011

Vägbula

Winkvist v2.0

Vägarbetarna är bra sköna ibland.

Vad gör man om det är ett stort jäkla hål mitt i vägen? Jo man skjuter på problemet genom att sätta ut en skylt. Sen ett par veckor senare när tillräckligt många bilar har tagit skada så kan det vara läge att fylla igen hålet med lite sand. Skylten får stå kvar, för om det skulle försvinna lite sand med tiden så är det inte alls bra.

Tänker speciellt på ojämnheterna mellan Jet och Söderbron där vägen har varit trasig sedan i somras någon gång. Varje gång inbillar man sig att de har fixat till vägen och kör på i vanlig hastighet, DUNS, fan också, inte än...

Nu ska jag ha in bilen på service/health check imorgon och om det skulle visa sig vara fel på min hjulinställning så kommer jag personligen att asfaltera igen hålet själv.

Jag låter Michael Douglas säga slutordet:



// W.

1 kommentar