Hemma igen efter ett oväntat resmål under långledigheten.

Mitt ursprungliga mål var att åka till Hardangerfjorden över helgen men så var inte Jonna ledig på fredagen så då blev det att vi stannade hemma i alla fall.

Natten till i onsdags fick jag ett återfall av vad jag tidigare hade associerat med magkatarr: en kraftig värk från magen som höll i hela j***a natten. Började då knapra tabletter som jag hade fått hämtat ut vid förra läkarbesöket och nätterna därpå visade sig bli samma om inte värre. I lördags kväll så ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick beskedet att sådana smärtor brukar gå över efter sådär en 14 dagars användning av medicinen. WTF? Pratar vi samma symtom? Vem skulle klara av att uthärda den smärtan i 14 dagar tänkte jag...

Sent på lördagsnatten så pallade jag inte med mer så jag slet upp Jonna och vi åkte in till Varbergs sjukhus där vi fick snabb hjälp. De röntgade magen och så lades jag in för observation. Dagen därpå kom doktorn och sa att de misstänkte att gallblåsan var kass och att jag kanske klarade mig bättre utan den. Vid det tillfället var jag lagom påverkad av morfinet som de hade gett mig så då var allt frid och fröjd men vi bestämde oss ändå för att ta ut den jäveln.

Samma kväll fick jag äntligen äta och dricka men bara fram till midnatt eftersom operationen skulle äga rum runt lunchtid på måndagen. Jag skojar inte. Den här måltiden såg i mina ögon ut som en Nobelmiddag efter att ha fastat i nästan 2 dagar. Soppan var kall men det var inte så noga då.



Måndag, den stora dagen.

För att förbereda sig för operation måste man duscha i nån sorts sprit och man får inte ha med några smycken eller liknande in i operationssalen. Det var här jag tog farväl av de festivalband som har suttit på min högerarm, där det äldsta har suttit kvar i 13 långa år. Jag höll en liten ceremoni i sjukhussängen där jag låg.



Väl inspritad och redo för action så skickades jag ned till kirurgavdelningen där jag möttes av flera glada människor. Det verkar vara en trevlig arbetsplats trots allt som händer där... Jag lades över på en ny säng där man hade armstöd ut åt sidorna. Precis när jag hade lagt ut mina armar och stirrade upp i det vita skenet från lamporna så känner jag en hand som hastigt dimper ned och tar ett fast grepp om min vänsterarm, ni vet ett sånt där lite varnande grepp. När jag tittar dit så står det en man och smilar och presenterar sig. Han ville nog bara skrämmas lite och sån humor uppskattar jag.

Kort därefter är allt en dimma.

Jag vaknar upp i en sal där det serveras saft och multivitamindryck. En liten 10 cl dryck med 300 kalorier och kaffesmak. Mmm kaffe...
Får prata en stund med kirurgen och sen rullas jag upp på vårdavdelningen.

Här är en bild efter operationen.



Det summerar väl det hela rätt bra.
Jag har fått komma hem idag så jag har spenderat mestadels av dagen hemma vilket känns skönt.

Stort tack till alla underbara människor inom sjukvården som gör ett fantastiskt jobb varje dag. Ett särskilt stort tack till min kära sambo Jonna som har suttit vid min sida under hela resan. Du är bäst!

Nu är det bara återhämtningen som återstår och snart ringer mat och sovklockan. Natti.

// W.

5 kommentarer