BLOGG

Det börjar bli vår!

Som husägare får man vara tacksam i denna mellantid innan vårångesten har kickat in fullständigt.
Ni vet den där som påminner en om att det är hög tid att börja röja i trädgården och att bearbeta fjolårets lövformationer som aldrig fick någon uppmärksamhet den där regniga dagen i November.

Förra året fick vi inte direkt någon rivstart på säsongen då den knappt 1 år gamla robotgräsklipparen kastade in handduken och krävde reparation. I början av April lämnade vi in den på service och fick tillbaka den i mitten av Juni efter att jag hade gjort min röst hörd ända bort till Kina genom åtskilliga telefonsamtal till supporten.
Som ni kan föreställa er är inte Worx support den bästa men jag kan inget annat än att älska denna sak trots allt som har hänt. Jag skulle även kunna sträcka mig till att rekommendera den, trots att det i grund och botten är en liten sabotör som äter upp din trädgård till frukost.

Sakta men säkert tar maskinen över.
Den börjar lite försiktigt med att utforska terrängen i utkanten av trädgården för att visa att den inte lämnar något åt slumpen.

Därefter börjar den testa hållfastheten i människans säsongsprodukter.

När den tillslut hittat den svagaste så glufsar den i sig med hull och hår. 

Kanske den mest praktiska funktionen utöver själva gräsklippningen är att den hittar saker som du inte visste att du hade i trädgården. I vårt fall en fågelbur (WTF?).

Efter en veckas vistelse i sommarstugan hade den dessutom hittat en tvättkorg i plast som den hade kilat fast mellan sig själv och laddningsstationen. Nåja, det är inte så illa som det låter. Den gör ju en hel del nytta också, det får man inte glömma!

Över till något annat.

Vi har ett vår/sommarprojekt sambon och jag. Vi ska skaffa fler hönor!
Tyvärr så försvann två av hönorna spårlöst för ett tag sedan och sedan dess har stackars Henny varit ensam kvar i hönshuset. Efter en tids fruktlöst letande efter Hedemorahöns så har vi nu bestämt oss för att kläcka fram egna kycklingar.

Med det beslutet i ryggen gjorde jag det som vilken systemutvecklingskonsult som helst skulle ha gjort och började leta efter äggkläckningsmaskinen med flest flashiga tekniska beskrivningar... Efter några klick och några dagars väntan så kom den idag, vår EggTech ET12, med ett namn som hade fått Spielberg att dra på smilbanden.

Så här i Coronatider kunde man nästan se skräcken i ögonen på butiksbiträdet som löste ut mitt paket märkt med stor text "Made in Italy".

Det är väl bara en tidsfråga innan ytterdörrarna härhemma bankas in av Region Hallands insatsstyrka...

0 kommentarer

God kväll!

Jonna har nu lämnat huset för några dagars konferens i Gränna så nu blir det krögarpytt i 2 dagar om jag har räknat rätt! Lämnad kvar i vardagen utan polkagris är jag som just nu rapporterar från ett rykande bad.

Det är lite pirrigt att balansera laptopen på det lätt skrynkliga kartongklädda hyllplan av märket Billy som aldrig fann något verkligt syfte efter den där köpglada dagen på IKEA för en massa år sedan. I brist på annat togs den i bruk som bräda att ha över badkarskanten. Nu står den mest där i hörnet i hyllplanens motsvarighet till death row.

Det är sannerligen hög tid att renovera detta rum nu. Hela badrummet håller på att ge upp rent estetiskt, nödlösningarna tenderar till att bli fler till antalet för varje vecka som går och bidén var säkert bländande vacker när den installerades 1982. När jag var igång för ett par år sedan så renoverade jag bara tillräckligt för att få ett oavbrutet flöde av musik när man vandrar in i badrummet från hallen! Nu senast så lagade jag det inre läckaget i toaletten med en figursågad förpackning av märket SIA pecannötkola i väntan på att installera den nya stolen som står i garaget. Kreativitet bortom alla gränser, minst sagt.

Det kanske låter som att jag är slarvig men det är precis tvärtom, det tar lång tid när jag ska göra någonting.

På senaste tiden är jag ändå lite stolt över min insats. Arbetet med hallen/tvättstugan (samt The Walking Dead) är det som håller mig vaken om nätterna just nu och jag börjar se slutet på det långa projektet. Jag har för avsikt att lägga ut lite bilder inom kort så fort golvet och skåpen är på plats. Näst efter det så står köket och badrummet på tur men det ger jag mig inte på själv, inte en chans, jag har ju 3 säsonger kvar av Walking Dead att bränna av. 

Trevlig kväll!

1 kommentar
29 oktober 2017

Cyborg

Allmänt

Alla har vi våra barndomshjältar...

En av mina var Joe Shimamura från serien Cyborg 009. Serien handlar om 9 cyborger (cyborgare?) som slåss mot kämpar och övernaturliga fiender och trots att det finns hela 9 krigare att välja bland så är Joe utan tvekan den coolaste. Alla ville vara Joe.

Jag drömde om ett liv som cyborg och allt eftersom åren gick växte jag ifrån tanken och drömmen blev ett minne blott.

Häromveckan var vi på en arbetsrelaterad mässa där möjligheten till att bli chippad erbjöds till våra kunder och i viss utsträckning de anställda. Helt kostnadsfritt. Min dröm om Joe kom tillbaka till mig och naturligtvis var jag inte sen med att skriva upp mitt namn på listan. Detta skulle bana väg för mitt liv som cyborg.

Väntetiden var lång. Jag tror att jag spenderade 2 timmar väntandes på min tur, men rätt som det var så satt man där och undrade vad man hade gett sig in på.

Att bli chippad innebär att ett litet passivt NFC-chip implanteras i handen mellan tumme och pekfinger. Chippet är något större än ett riskorn och omsluts av en glaskapsel.

Så vad har man detta chip till då?

Ja det är en bra fråga. I dagsläget finns inte särskilt mycket stöd för det men t.ex. så accepterar SJ det istället för en biljett, vidare så kan det ersätta ett passerkort/tagg för att öppna portar. Du kan spara vilken data du vill på det genom att programmera det med en mobiltelefon. Jag håller just nu på att utforska möjligheterna med detta så jag får be om att återkomma med vad jag hittar på i framtiden.

Trevlig söndag!

3 kommentarer

Det är den stora städdagen idag (yay!). Efter några timmars städande och kaffedrickande så tänkte jag att det var dags för en paus för ett blogginlägg.

Min mobil gav upp igår och har fastnat i en oändlig boot loop så tills jag har hunnit skaffa en ny så kan det vara svårt att nå mig en tid framöver. Som tur är så tog jag en backup av allt för bara en vecka sedan så bilderna har jag lyckats rädda.

Passade på att komponera ihop ett par fotokollage för helgerna som varit.

Stavanger / Preikestolen 
För andra året i rad så blev det en resa till Stavanger, denna gången i sällskap av min gode vän Jerry.
Jerrys bror Tommy och hans vän Sonny bor där så resans primära mål var att hälsa på dem och samtidigt insupa lite Norsk natur. Kollaget föreställer dels delar av Stavangers hamnområde samt Preikestolen.

Jag har redan spanat in mitt nästa resmål i Norge som jag hoppas kan bli av nästa år, nämligen Lofoten. En bildsökning på Google och du kommer tappa hakan.

Grabbhelgen i Sannäs
Några gånger om året brukar vi vara ett grabbgäng som åker upp till sommarstugan och gör det grabbar gör bäst tillsammans: spela Nintendo 8-bitars och dricka pilsner. Förra helgen så var vi 4 st som åkte upp, det var Sebbe, Gambler, Jens och jag själv denna gång.

Nästa gång blir förmodligen i Augusti eller September när det är dags att äta kräftor som en gud.

Ha en bra arbetsvecka hörrni, det ska jag ha.

0 kommentarer

Ämnet har jag reflekterat över tidigare här i bloggen men frågan kvarstår, vad vet Internet egentligen om oss? 

En sak som får mig att fundera på detta är de där tröjorna som ständigt dyker upp i nyhetsflödet på Facebook. Ni vet de där med de extremt krystade ordsammansättningarna. Jag ska ge några exempel av mina absoluta favoriter som jag har samlat ihop under en tid.

Först ut, Metallica-tröjan.

Alla gillar Metallica så det krävs knappast någon business intelligence för att träffa rätt på den punkten. Men vänta nu, "...and was born in AUGUST". Oh my god, den här tröjan är som gjord till mig!!!

Bara en dåre skulle bära denna tröja med stolthet över att vara född i Augusti.

Det fanns möjligtvis en tid när det var lite ballt att vara född i Augusti och det var i lågstadiet när man kunde skryta med att man var Lejon, för Lejon var coolt redan då. Snäppet värre var det för brorsan som titulerade sig Jungfru, fast med utdelning av axelslag som hans främsta hobby så var det inget skämt man drog till med särskilt ofta.

Vad har vi mer då? Mannen med gitarren.

Förutom frasen "jag jobbar med datorer..." så finns det inget som dödar en fest lika snabbt som att dra fram en gitarr. Alla älskar och hatar gitarrkillen samtidigt. Ett hett tips för er festdödare där ute är att dra de första ackorden från Wonderwall och ni ska se att festen fortlöper i köket utan er inblandning snabbare än vad ni kunnat ana.

Mer? Jo, Fiskartröjan. Vad annars?

Den här har fått mig att fundera lite grand. Vad har jag med fiske att göra? Jag köpte visserligen ett spö på ÖoB inför Norgeresan förra året men jag kan inte i min vildaste fantasi tro att Facebook höll span på mig den gången. Nej denna tröjan kvarstår som ett olöst mysterium.

Det är något med kombinationen av snubbens tatueringar och den hotfulla texten som föreslår att MC-gängen bör hålla sig undan för det här är en kille av rang.

Näst ut, Toffeltröjan.

Det finns en tid i alla förhållanden när man är beredd att göra vad som helst för varandra. I en sådan tid skulle det kunna vara försvarbart att äga en sådan här tröja...

Om man däremot har nått så långt i livet så att man kallar sin respektive för "Fru" så finns det bara en förklaring till att mannen i bilden bär detta motiv. Min gissning är att han nyligen har fyllt år. Återigen börjar man fundera på vad tröjan har med en själv att göra? Däremot kan jag komma att tänka på situationer då man hade blivit lätt besviken över en Fru istället för en Ängel. Jesus på korset för att nämna en.

Har vi någon mer? Jorå, en sista. 

Vad i...? Efter flera veckor av misslyckade försäljningsförsök så har Facebook tröttnat och dragit till med mobbningkortet. OLD MAN är väl knappast någon som känner sig stolt över att vara, och Beatles...? Gränsen för nätmobbning är passerad med hästlängder.

Nej, Facebook... Bättre kan ni.

1 kommentar