BLOGG

Då var jag tillbaka hemma igen och lever fortfarande men tyvärr måste jag meddela att jag misslyckades med uppdraget. Som allt annat jag gör så är det ofta spontant och dåligt planerat, så även denna gång, men det är en del av tjusningen om ni frågar mig. Jag hade räknat med mycket men jag hade inte räknat med att temperaturen skulle droppa så lågt som till 8 grader på natten. Hade jag vetat det så hade jag satt upp campet lite annorlunda. Sent inatt bestämde jag mig för att jag hade fått nog av kyla och drog hemåt, det lät som ett klokt beslut då men så här i efterhand så ångrar jag det.

Det började med lyx i form av en grusväg som ledde in i skogen. Då jag aldrig hade varit här så visste jag inte vad som väntade vid vägens slut.

Längs vägen hittade dagens första måltid, hallon som är så gott!

När vägen tog slut så fanns där en sjö som jag följde rakt in i ett våtmarksområde.

På andra sidan sjön såg jag se ett ställe med stenar ut i vattnet. Måste vara ett bra fiskeställe tänkte jag. Än så länge var det varmt och gott och för att slippa gå en lång omväg så provade jag på att vada över ett ställe som visade sig vara sunkigaste sunkmarken. Första fotsteget blev ett gyttjebad till knäskålen och då hade jag inte trampat helt igenom.

Jag bestämde mig därefter för att ta omvägen runt.

När jag hade kommit fram upptäckte jag att det var långgrunt och en massa sjögräs så det var inte optimalt att prova fiskelyckan just här. 

Jag vandrade en bit in i skogen för att hitta mat och sprang då på en fin sopp. Jag kan inte särskilt mycket om svampar men i mina ögon ser det ut som en carl johan.

Överdraget till ponchon fick agera svampkorg.

Efter en stunds vandring i skogen kom jag ut till vattnet igen och hittade där ett nedblåst träd. Det lutade en bit ut i vattnet och jag klättrade ut för att prova att fiska på lite djupare vatten än vad jag annars hade nått från land.

,

Ingen fisk på en halvtimma så mitt tålamod tröt och jag gav mig ut på svampjakt istället.

En bit in i skogen hittade jag de första av många kantareller som jag sprang på. Man skiner upp lite extra när man hittar de här guldklimparna.

Ännu mer kantareller... Överlevnadsdagen började nu likna rena lyxlivet.

Jag fyllde poncho-överdraget med så mycket kantareller som fick plats. Jag tror inte att jag har hittat så mycket kantareller någon gång tidigare.

Det började skymma lite smått och jag bedömde att det var dags att slå läger. 

Letade länge efter ett bra ställe i anslutning till vattnet men där fanns inget helt optimalt ställe där man kunde sova tillräckligt nära elden. Vid den här tiden var det fortfarande behaglig temperatur ute så jag bestämde mig för att sätta upp eldstaden en bit från där jag skulle sova. Det skulle visa sig vara det största misstaget jag gjorde.

När elden var tänd så började lyxlivet på riktigt. Jag rensade kantareller som jag stekte på en sten samtidigt som jag hade lagt ut metet precis bredvid där jag satt. 

Grante med sjövatten låter kanske inte så gott men det är verkligen jättegott. Uppfriskande och värmande.

Precis när jag hade ätit mig ganska mätt på kantareller så såg jag att flötet började röra på sig så jag drog in linan och där på kroken satt en liten abborre. Tillräckligt liten för att man normalt sett inte hade ätit upp den men den här gången lät jag inte det komma emellan mig och min överlevnadsövning. Dagens godaste mål blev grillad abborre.

Sedan chillade jag i några timmar framför elden som höll mig varm för stunden.

Kl 23.00 lät jag den brinna ut och jag kröp in där jag hade bäddat med granris en bit upp i slänten. Kantarellerna hade jag spridit ut och lagt på ponchon som låg bredvid sovplatsen. Det hade blivit väldigt kallt, 8 grader visade det sig, och mina skor som inte hade torkat mördade mina fötter, detta trots att det var helt vindstilla. Jag lade därför kantarellerna i ponchopåsen och tog på mig ponchon för att behålla lite värme men fötterna blev aldrig varma. 

Jag satte mig upp med knäna och pannan lutad mot knäskålarna och svepte ponchon om mig för att värma insidan med utandningsluft. Lyckades därefter somna en gång men vaknade av att fötterna var iskalla så jag tog av mig skorna och likt en skräddare värmde jag fötterna mellan lår och vad samtidigt som överkroppen värmdes med utandningsluft. Det fungerade faktiskt bra tills man somnade, för man vaknade i samma stund. Klockan var nu 01.00 och jag började fundera på mina alternativ.

1. Vara vaken hela natten
2. Sätta igång elden igen och hänga vid elden
3. Anse mig besegrad och bege mig hemåt

Då det var blött i skogen och jag inte hade hittat några stora trädbitar som skulle hålla elden levande obevakad under ett par timmar så bedömde jag att alternativ nr 3 var det mest lämpliga. Det var ett svårt beslut för jag ger aldrig upp annars.

Nu började en spännande resa genom den täta skogen med mobillampan och månen som enda ljus. Det såg ungefär ut som de scenerna i Blair Witch Project när de springer från häxan i skogen. Så länge jag följde utkanten av sjön så skulle det vara omöjligt att gå vilse. Med någon kilometer kvar så gav mobilbatteriet upp och jag var tvungen att finna min väg utan ledljus men som tur var det inte så långt från grusvägen som ledde mig tillbaka till bilen. Ungefär vid 3-tiden var jag hemma igen. 

Det har varit väldigt roligt och givande, jag har lärt mig många läxor och har lärt mig av misstag som inte kommer att upprepas men det är definitivt inte sista gången som jag provar på detta. Eventuellt ska jag ut i vildmarken igen på fredag tillsammans med en kamrat men då tar vi med oss ordentligt med utrustning för att klara den kalla natten.

Det var allt för denna gången.

1 kommentar

Jag ska precis ge mig iväg på ett 24-tim äventyr i vildmarken, jag kallar den här episoden Drägg vs Wild. 

Den här gången tänkte jag bringa lite spänning i det hela och packa minimalt antal prylar för att sen låta kreativiteten sköta resten. Denna bild sammanfattar det som jag tar med mig ut.

Kniv, vattenflaska, paracordarmand, poncho och ett fisketillbehör. Ingen mat och ingen öl. Även om jag har på känn att ölen kommer vara saknad ikväll.

Fisketillbehöret kanske inte passar in under temat "överlevnad" men jag tycker det är roligt att fiska och inser att jag inte kommer att kunna fånga fisk utan detta verktyg.

Mobilen tar jag med mig och jag ska försöka skicka lite uppdateringar allteftersom.

Over and out.

0 kommentarer

Hej dagboken.

I lördags bestämde jag mig för att ge mig iväg på ett heldagsäventyr ute i den härliga skogen. Denna gång ville jag se vad Älvsered hade att erbjuda och det visade sig vara en hel del. Det blev inte fullt 3 mil som jag förutspådde i fredags men ganska nära. 2,6 mil för att vara exakt. Det känns fortfarande i benen på en skrivbordsnisse som mig men helt klart värt det! Det börjar bli sent och arbetsdag imorgon så jag tänkte bara droppa lite bilder från helgens äventyr samt en surprise i form av ett par videoklipp.

Vandringen började med en lantlig grusväg utmed vattnet... 

...och fortsatte in i den gröna härliga skogen. Vilket fantastiskt väder! Det här är vår för mig.

En av många sjöar som passerades under äventyret.

Sedan lyckades jag att gå vilse för en stund...

När jag väl hittade ut så träffade jag på den här ponnyn med en kalufs som man inte skojar bort.

I walk a lonely road...

Första ordentliga vilan. Klockan var runt 14.00 och det var hög tid att sluka ärtsoppan som jag hade släpat med. "Sämre kan man ha det" tänkte jag när jag satt där omgiven av komplett tystnad. Helt underbart.

Detta var en av många positiva effekter av denna dag. Jag har nu lärt mig att äta ärtsoppa, det var faktiskt riktigt gott.

Ett träd som stack ut ur mängden.

Här står jag mitt i vad som kallas ett "våtmarkskomplex".

När jag väl hade kommit ur skogen så var benen och fötterna bra trötta och ville bara hem. Då återstod det närmare en mil av vandringen så det var bara att bita ihop. Jag tog då asfaltsvägen som jag bedömde vara den enklaste vägen tillbaka. Som grädden på moset så hittade jag längs vägen en brygga där jag är helt övertygad om att någon har avnjutit mängder av välsmakande whisky genom åren.

Jag fick nöja mig med en kopp Te denna dag men även det var helt okej för stunden.

Efter den uppiggande koppen Te så började solen gå ned så jag fick lite extra fart och körde det klassiska "gå en stolplängd, spring en stolplängd"-tricket. Stolpe som i snöpinne. Tricket som jag tidigare hade trott bara fungerade under berusning fungerade klockrent och gav en värmande känsla i de smått trasiga fötterna.

Väl framme vid bilen så hade klockan redan hunnit bli 19.00 och fullmånen lös starkt.

Lika härligt som att ge sig ut i början av dagen var det att se bilen vid det här tillfället.

Nästa äventyr i samma stil blir eventuellt redan nästa helg om vädret tillåter.

4 kommentarer

Nu börjar jag få vårkänslor på riktigt. Imorgon väntar en heldag i skogen med en vandring på upp till 3 mil.
Jag har ingen aning om hur långt det blir så det får visa sig helt enkelt.

Jag har strategiskt plockat med ärtsoppa för det finns inget som jag tycker mindre om i matväg. Jag tänker såhär: Om det är någonstans som man lär sig äta saker så är det ute i naturen utan tillgång till någon annan mat.

När det börjar bli lite varmare ute så har jag tänkt att köra ett "överlevnads"-dygn i det vilda med endast en kniv, tändstål och vatten. 

0 kommentarer