BLOGG

Jag fick mig en trevlig överraskning i början av veckan!

När jag kom hem från jobbet i måndags så stod det ett par kassar vid ytterdörren varav en hade den där ikoniska Gekås-gula färgen som avslöjade dess ursprung. Jag visste redan vad det var för jag hade blivit notifierad tidigare under dagen om att leveransen var på väg.

Jo, min kamrat Jens hade sedan en tid bestämt sig för att göra sig av med sin skivsamling och eftersom att jag inte var sen att visa mitt intresse för den så erbjöds jag att ta över äganderätten av hela samlingen. Så där stod jag, lätt nostalgisk, med ett stort leende och blickade ned över de ~200 skivorna.

Redan samma kväll packade jag upp dem, kategoriserade och sorterade dem i ordning. Ett arbete som var klart strax efter 01.00.

Nu för tiden blir man mer eller mindre idiotförklarad för att äga och lyssna på CD-skivor vilket jag tycker är trist. Jag ser det på ett lite annorlunda sätt. För mig handlar inte musik om trender och vad man bör förhålla sig till för att framstå som "normal". CD för mig är inte bara själva skivan utan även bookleten, sångtexterna, vem som skrivit låtarna, ja till och med tackorden är intressant. Allting bundlat för en kompakt upplevelse som kan avnjutas från favoritfåtöljen.

Med det sagt så köper jag inte mycket CD-skivor längre, jag tror bara jag köpte 5-6 st under förra året så det slår inget rekord. Det som lever vidare i mina CD-skivor är gamla fina minnen. Det finns en historia att berätta om varje album i min samling.

Nostalgisk som jag har blivit på senare år så gjorde ett test - jag stod framför skivsamlingen, blundade och valde ut tre plattor och funderade över vilken historia som jag minns av dem.

In Flames - Lunar Strain / Subterranean

Detta var en av de första In Flames-plattorna jag köpte. Jag minns att jag plockade upp den i hårdrocks-stället på Gekås som faktiskt var rätt välsorterade back in the days. Jag minns även en gång när jag och min vän Sebbe blindköpte varsin skiva där genom att blunda och välja en, fast det är en annan historia. 

Det första som slog mig var hur hård musiken var. Jag fastnade snabbt för Starforsaken minns jag, inledande violiner följt av melodiska distade gitarrer och ett vrååål. 

Historien börjar inte där för mig. Jag tänker mig tillbaka när jag först hörde In Flames. Det hela började i Sebbes rum år 2000 där vi hade avsatt en kväll för att LANa och spela Hidden & Dangerous. Vi ägnade några minuter åt att kolla skolkatalogen som man gjorde på den tiden, där hittade vi en snubbe med Colony-tröja och undrade nyfiket vad det var för band. Så vi gjorde en sökning på Napster och fick tillslut hem "Insipid 2000" från samma platta och häpnades över hur bra den var. Vi hade upptäckt In Flames och jävlar va bra det var.

Helloween - The Time Of The Oath

Jag är glad att det blev denna skivan för den är lätt topp 5 i min samling över skivor som har haft stor påverkan på mitt liv. 

Det hela började på fritidsgården, 1996/1997, när min fritidsledare lät mig lyssna på detta mästerverk på en bergsprängare. Det var de första tonerna jag hörde av det band som skulle komma att bli mitt favoritband. Han satte på Power som första låt och det var något av det bästa jag hade hört. Jag vill hävda att det var denna platta och Master of Puppets med Metallica som gav mig inspiration till att lära mig spela gitarr. Detta blev så småningom en av de första hårdrocksplattorna jag köpte.

Jag började rita teckningar av pumpor medan jag utforskade bandet, hela mitt huvud snurrade runt med tankar om Helloween.

Än idag lyssnar jag på frekvent på denna skiva. Ett sant mästerverk.

The Crown - Eternal Death

Denna historien har sitt ursprung i baksätet på en Volvo 740. Jag och min vän Jerry blev runtskjutsade vid Skrea strand av Joakim som var ett år äldre än oss och precis hade fått körkort. Han hade fetaste baslådan och vi spelade In Bitterness And Sorrow på repeat, jag vet inte hur många gånger. Han hade det gamla ex:et av denna skiva då bandet fortfarande hette Crown of Thorns. Detta är fortfarande den skiva som jag uppskattar mest från Crown.

 

Det var all nostalgi jag hade att bjuda på för idag och med det önskar jag er en fortsatt trevlig söndag!

2 kommentarer

Det blev två turer till Göteborg i helgen och inte var det för att springa Göteborgsvarvet inte.
Nej, hur roligt det än må vara att springa (hmm...) så går musiken före!

Två spelningar två dagar i rad, kan inte minnas när det hände senast (bortsett från festival).
Lastkaj 14 och Krymplings under en trallvänlig afton på lördagen och sen Thy Disease, Decapitated och Vader under en mindre trallvänlig afton igår. Mycket bra kvällar båda två.

Jag håller på att packa inför Norgeresan så jag tänkte bara droppa några bilder.


Lastkaj 14

 


Krymplings

 


Vader

0 kommentarer
16 maj 2017

Tralala

Musik

Än är det långt kvar till helgen men på lördag ska jag och Jerry till Göteborg för att se LK 14, vilket jag ser fram emot.
Det har blivit mycket trallpunk de senaste veckorna (i vanlig ordning så här års) då det är musik som jag starkt förknippar med våren. Nu kör vi!

0 kommentarer

Vilket konsertår det här ser ut att bli! Det slog mig först nu när jag skrev ut alla biljetter för kommande event som är spikade under året.

Året har kickat igång bra med Ablaze My Sorrow, Puteraeon och Eternal Lies. Bara så långt är det helt strålande.

Sedan,nu på lördag är det Falkenbergs Rockfest Goes Punk! där vi får se Dia Psalma, Venerea och FEJL. Det blir andra gången jag ser Dia Psalma och det är 5:e gången jag ser Venerea.

Nästa event efter det blir Krymplings + Lastkaj 14 på Sticky Fingers den 20:e Maj så det blir mycket punk nu till en början. Dagen efter det, den 21:a Maj, så spelar en polsk trio: Vader, Decapitated och Thy Disease på Sticky de också. Jag har ännu inte bokat biljett till detta event men jag är nästan säker på att det blir så. Det är egentligen bara Vader som jag lyssnar på av de tre.

Under sommarmånaderna är det ganska lugnt än så länge men i början av augusti bär det av till Wacken Open Air för 16:e året i rad, vilket innebär att jag har tillbringat halva livet som festivalbesökare. Lite märklig tanke men definitivt något att fira. För mig är årets höjdpunkt Skull Fist även om jag inte vågar hoppas på att Zachs röst har hunnit läka tills dess då han genomgick en halsoperation under förra året.

Så sent som idag bokade jag biljett till Manowars spelning i Göteborg den 20:e november där de kör två spelning på raken samma kväll. Det är många som är upprörda över biljettpriset på 1200 kr och jag håller fullständigt med. Det är löjligt dyrt och fånigt att de tar ut så högt pris för inträde. Jag är inte Manowars största fan men jag och brorsan har lyssnat mycket på det under vår uppväxt så det är extra roligt att föreviga detta minne i sällskap med honom.

Det sista eventet som jag har planerat för i år är också det största för mig: Helloween på Partille arena den 2:a december. Detta är som jag har nämnt tidigare en dröm som går i uppfyllelse för mig då Helloween kör med Hansen, Kiske och Deris på sång. Det kan inte bli annat än fantastiskt. De som kommer stå bredvid mig på den konserten kommer bara höra mig på sång, det är en sak som är säker.

1 kommentar

Jag har så smått börjat att ta upp gitarrspelandet igen. För tillfället är det mycket elgitarr men det blir även en hel del akustiskt. 

För att motivera mig själv så köpte jag för ett tag sedan ett prisvärt paket från Focusrite med lite hemmastudioprylar där det ingick ett interface, mic, stativ och hörlurar. Jag har inte för avsikt att spela in något jätteseriöst så det duger fint för mig och för 2700 kr är det svårt att låta bli. Kitet som helhet ser ut något i stil med det här:

Det kan ju se lite overkill ut med ljuddämpning och popfilter när man inte är ute efter något seriöst alls men det var helt enkelt det låga priset som lockade till köpet. Jag skrattade gott när jag sedan packade upp grejerna och insåg hur jäkla stor den där ljuddämpargrejen är, man skulle kunna ha den som skiljevägg i ett kontorslandskap.

Jag har en gammal Focusrite Scarlett 2i2, gen 1 som jag har varit väldigt nöjd med genom åren så det kändes rätt att köpa en ny av samma sort, fast gen 2 som är aktuell nu. Det är dock lite svårt att märka någon skillnad på de två men den nya sägs vara snabbare med mindre delay, även om jag inte märkte någon delay alls i den första modellen...

För tillfället kör jag i vardagsrummet via min media-PC som är kopplad till TVn så min "studio" är allt annat än optimal. Man får t.ex. passa sig för vissa missljud som har en tendens till att överraska en när man minst anar det. Ett sådant exempel är min kegerator (öltapp & kylskåp i ett) som någon gång i timmen börjar surra högljutt och med tanke på att mikrofonen nästan fångar upp ljudet av en nysning från grannhuset så kan ni föreställa er att detta inte är en särskilt bra kombination. Ett annat exempel på oväntade ljud är gästuppträdande från mina bedårande kattungar som gärna spinner i närheten. 

Så här ser kaoset ut idag.

Bara en detalj som saknas, elgitarren, som jag så sent som vid lunchtid idag lämnade in på helkroppsmassage i form av strängbyte och intonering. Efter upprepade strängbyten som utförts av mig själv utan någon som helst kunskap om svajstall följt av något års vila så har den nämligen börjat låta lite illa... Det var helt enkelt dags att ge nytt liv i denna best som i sommar har varit min i 16 års tid. Om knappt en vecka får jag tillbaka henne och då blir det tvåtakts-rens för hela slanten.

Det var allt för den här gången. Må väl mina vänner!

0 kommentarer