BLOGG



I'm back baby!

Efter att ha legat nere i lite mer än en vecka så är min site nu tillbaka igen! Helt utan annonser från Google! Upprörda läsare kan nu pusta ut för sidan är här för att stanna, utvecklas och frodas på den vida webben precis som i gamla dar.

Det är så att jag har fått besked om att mitt webbhotell rymdraket.net (som drivs av gamla vänner och bekanta) kommer att upphöra inom en snar framtid. Om jag inte agerar nu så kommer min webbplats att släckas ned och allt innehåll försvinna för gott.

Turligt nog har jag en migreringsplan redo. Dessutom har jag fortsatt det avstannade arbetet med Winkvist.com v3.0 och har nu kommit en bra bit på vägen. Så, under sen sommar/tidig höst så kommer jag att flytta till ett nytt webbhotell och webbplatsen kommer att få ett helt nytt utseende. Denna gången på riktigt.

Att sidan har legat nere i några dagar beror alltså på att min domän har flyttats till en ny registrator och att DNS-pekare och annat har krånglat i samband med flytten. Hade jag inte just den veckan varit ute på roadtrip runtom i Sverige med sambon så kanske jag hade ordnat det snabbare...

Hur som helst. Semestern är halverad och nu blir det inte några inlägg på ett par dagar för vi ska åka till Wacken Open Air imorgon kväll, åter på söndag. Måndagen därpå så åker jag tillsammans med 2 vapendragare till Skottland för tredje gången på 5 år. Underbara Skottland kan man inte få nog av helt enkelt.

Jag ska se till att mobilbloggen är tipp-topp inför den resan så de som vill kan följa mina eskapader i realtid (mer eller mindre).

Hörs igen om några dagar!

// W.

1 kommentar

Jag kan se fördelarna med att ha semester.

Det är tämligen svårundvikligt i nyhetsflödet på Facebook där bekanta, vilka jag i vissa fall endast har träffat vid ett tillfälle, berättar hur vackert vädret är. Det är tur att dessa människor finns. Hur skulle annars vi som ägnar dagen åt att jobba och kvällen åt att läsa nyhetsflödet på Facebook kunna veta hur vädret har varit under dagen? För att dra en dålig ordvits så är det helt lysande.

Det finns förresten en term för att beskriva denna typen av vänskap - "insta-friend" eller att man "insta-friend:ar" någon. Det har hänt mig vid några tillfällen. För att kunna hålla mig uppdaterad om hur vädret ser ut så har jag valt att behålla dessa relationer, även om de vårdas lika frekvent som jag klipper topparna.

Jo, förresten.
Imorgon börjar semestern för min del (för den som undrade). 4 veckor blir det i år och det ser jag fram emot.

Det finns många positiva sidor med det men på väg hem från jobbet idag så fick jag försmak på en av de lite mer negativa sidorna med just semester.

Semestertrafiken
...

Hur trafikanter runtom i landet helt plötsligt kan glömma bort hur man för fram ett fordon utan att utsätta sig själv och sin omgivning för livsfara är mig för en gåta.
En empirisk studie som jag har gjort visar dock att det är starkt förknippat med semester och allt vad det innebär.

Exempel. På motorvägen mellan Halmstad och Falkenberg så råkade jag idag bland annat ut för:

  1. En bil som verkade ligga 20 km/h under hastighetsgränsen som utan förvarning svänger ut framför mig i omkörningsfältet.
  2. En bil som gör en hastig omkörning och lägger sig tätt framför och bromsar in så att jag genast får göra en omkörning.
  3. En bil som ligger i omkörningsfältet som jag med farthållare kommer ikapp på höger körbana.

Listan kan göras lång. 

Så vad är det då som gör folk till sämre bilförare under semestern?
Är det väderrapporterna från Facebook? Mark kanske har svaret.


// W.

1 kommentar

Jag har två goda nyheter.

1. Jag har äntligen lyckats komma över Winkvist.se efter några års span. Domänet var från början ledigt men jag bestämde mig att bara ha Winkvist.com. Sedan ångrade jag mig men då var det upptaget. Nu några år senare så kunde jag äntligen ta över det. Seger!

2. Jag har åkt OCH överlevt årets stora nyhet Helix på Liseberg.



Ni vet säkert den där känslan när man gör något som egentligen är emot ens vilja, som man anar att man kanske kommer att ångra, MEN som möjligen medför en energikick som gör det hela värt - t.ex. som att gå ned i spagat i bankomatkön, köra över 200 km/h med en skraltig bil, eller som i mitt fall - ta en tur i dödsmaskinen HELIX.

Tro mig. Jag är rädd för att utsätta mig för dessa, för mig, extrema upplevelser. Jag vet inte hur många gånger jag fick smätta bort ängeln från vänster axel innan valet stod klart - Vi åker!

"Kö-avspärrningarna" ringlade sig lååångt innan vi nådde fram till själva början av kön (läs: kö:n). Hela grejen blev ju inte bättre av att de spelade sån där spänningsladdad "allting är slut och jorden kommer att gå under och det enda som möjligtvis kan rädda den är DU"-musik i högtalarna medan man vankade fram längs den stålförsedda gången.

Man kände sig praktiskt taget som en astronaut. Åtminstone fram tills dess att man klev ombord på rymdfärjan utan några som helst skydd.

Så var det kört för min del, men trots min oro så gick det hela snabbt (dock stundvis smärtsamt). Det enda som turen egentligen lämnade efter sig var tanken av "vad hände??" samt ett mindre efterskalv av yrsel som vid sängdags skulle kunna jämföras med känslan efter en bra kräftskiva.

Hur som helst. Om ni har möjlighet så skulle jag ändå kunna rekommendera detta äventyr. Inte minst för att de ger er ett coolt åkband som ni stolt kan visa upp på jobbet måndagen efter!

Jo förresten...
Jag åkte AtmosFEAR också.
För tredje gången!

// W.

3 kommentarer



Det känns i luften.

// W.

0 kommentarer



Jag trodde att det var ett tortyrredskap men nej. Tydligen så lockar man ögonfransarna med den. Praktiskt.

// W.

1 kommentar