BLOGG

23 februari 2017

Saknar dig

Familj

23:e Februari.
Du skulle ha fyllt 64 år idag.

Det är bara 5 år sedan du lämnade oss men det känns som en evighet sedan.
Jag och brorsan tänker mycket på dig. Vi pratar om det ibland och stöttar varandra i svåra stunder.

Du var inte vilken mor som helst. Nej, för mig var du något extra.
Du fanns där för mig, vi kunde prata om allt och du var en av få som jag litade på.

Jag har alltid sett upp till dig. Du satte alltid andra i första hand.
Din omtanke, ditt engagemang och din välvilja är saker som jag speciellt beundrar hos dig.

Jag önskar jag ens vore hälften så bra som dig.

Grattis på födelsedagen kära mor.

0 kommentarer

1 kommentar

Det hela började som ett projekt på högskolan där vi byggde ett community som ett projektarbete i en webbutvecklingskurs. Samma grund som byggdes till det projektet återanvände jag för min personliga webbsida som fick namnet "Winkvist.com v2.0". 

Det var ett arbete som innebar många sena nätter som student under knappt en månads tid och som slutligen kunde lanseras den 4:e Oktober 2007. Bloggen användes flitigt under mina år som student och ett par år in i arbetskarriären men sedan blev uppdateringar allt mer sällsynta...

För många år sedan började jag prata om att version 3.0 var på väg och det fanns lite sanning i det. Sedan dess har jag nämligen gjort 3 st olika versioner av webbplatsen som blev 90% klara och därefter nedlagda. Tekniken rör sig så snabbt framåt idag att när jag återtog arbetet efter några månader så var det något nytt och fräckt som hade kommit ut och jag började helt enkelt om på nytt gång efter gång.

Men nu är den äntligen här: v3.0! Omskriven från grunden, nu i ASP.NET Core istället för PHP, och nedskalad jämfört med den förra versionen. Naturligtvis med allt innehåll från förra bloggen!

Välkomna!

2 kommentarer

Halmstad måste vara Sveriges trafikmässigt långsammaste stad...

Att pendla till Halmstad är lite som att besöka den där planeten i Interstellar. Ni vet den där allting går så sjukt långsamt och när man väl kommer ut ur staden igen så vips är klockan 20.00. Fast just idag har jag mig själv att skylla då jag höll på att fastna helt i Bermudatriangeln som sträcker sig mellan jobbet, stenalyckan och flygstaden.

Detta liknar mer ett välplanerat äventyr för någon som har varit på jakt efter Pikachu men det är helt enkelt den rutt som jag tvingades ta i kväll för att handla något så simpelt som kattmat.



Trots att jag var ute i god tid denna gång så tog jag snabbrutten från jobbet för att slippa trafik. Första stoppet blev djurbutiken bredvid Jula där all mat visade sig vara helt slut. Katterna som bor på gräddhyllan här i Tröingeberg nöjer sig nämligen inte med något annat än "Pro Plan" och typiskt nog den variant som i 85% av fallen är slutsåld. Drog en lätt suck och körde sedan vidare mot flygstaden där jag hade sett Arken Zoos gröna skylt vid något tillfälle tidigare. Hamnade så klart efter en bil som fördes fram i traktorfart och när jag väl kom fram så var skylten inte längre grön. Jag insåg snart att det enda som den skylten lös med var sin frånvaro. Det var då det slog mig att de måste ha flyttat till stenalyckan där jag var tidigare. Aaaahh!!

Slängde ett öga på klockan som visade 18.49 och tänkte att det hinner jag aldrig innan de stänger. Kollade därför med Google innan jag gav mig av. Enligt oraklet så var det 15 min resväg och det är först då man vet att man har bråttom på riktigt.

Likt en smålänning på väg till Ullared skenade jag och min Flinta-bil iväg i mörkret, men trots min tunga högerfot nådde jag inte destinationen förrän exakt kl. 19.02...

I samma stund som jag närmade mig dörren så gjorde jag bedömningen att damen som då räknade kassan ändå inte hade tänkt släppa in en svartklädd man med "Skull Fist"-mössa så det var bara att återigen lätta svordomsförrådet och bege sig hemåt.

Imorgon gör jag ett nytt försök i Varberg!

// W.

0 kommentarer

Förra helgen så upptäckte jag en början på ett litet hål på ena knät på mina absoluta favoritjeans - mina vackra Diesel som jag köpte på Väla för några år sedan....

De är inte bara snygga enligt mitt tycke utan är även praktiska ur det hänseendet att de har lite stretch i midjan. För stretch ska man ha när man som jag har passerat 30 och då ämnesomsättningen har förvandlats till ett enda stort långfinger som har satt magrutorna från högstadiet på en buss med destination "långt långt borta".

Man får säga vad man vill om min shoppingvana (eller brist av) när det gäller kläder men när jag väl handlar jeans så håller de i alla fall lite klass. Det brukar landa i 800-1200 kr prisklassen och håller därefter som oftast hyfsat länge. Tiden mellan köpen är dock lång. Till och med så lång att jag vid ett besök på JC för 10 år sedan skämde ut mig när jag bad om att få se deras kollektion av Crocker 333:or. Expediten lade av ett skratt och sa att de hade då gått ur modet många år tidigare...

Det där med mode är en sak som jag aldrig har förstått mig på.
Mode har alltid haft en motsatt effekt på mig. Om något är populärt så tappar jag intresse för det. Omvänt så fick jag, mitt under mellandagsrean, svart-på-vitt att klädindustrin har tappat intresset för mig. Det var när jag scrollade förbi sida efter sida av slimfit-modeller i jakten på bootcut som jag upptäckte att 90-talet inte plockade upp luren just denna dag.

Dessvärre förblir mina 333:or nu ett minne blott. Det finns knappt bootcut att få tag på längre... Allt man hittar är sånt här:



Det är klart, vill man bli kallad Mr. Foldie-pants så kan man ju alltid skaffa sig ett par sådana, men det är inget för mig.

Nej, jag sitter nog kvar här och väntar på att 90-talet lyfter. Heja!

// W.

0 kommentarer