BLOGG

En grej som jag ständigt blir påmind om är hur slappa många omkring oss är. Jag har samlat några tankar kring dessa som du stöter på under en helt vanlig vardag.

Nedan följer tre typer av douchebags som lätt retar upp mig.

Dörrdouchebagen
Senast idag hamnade jag i en situation där jag sträckte mig efter dörrhandtaget och precis innan min hand nuddade vid det så öppnades dörren per automatik. Jag tittar upp, utbrister i ett halvtyst "va fan?" och mitt emot står det en man med ett stort leende som tror att han har gjort en god gärning. Han har i själva verket placerat sig själv på douchebaglistan. Den så kallade "dörrdouchebagen". Till denna kategori tillhör alla utan funktionshinder som använder den automatiska dörröppnar-knappen.



Det finns dessutom två nivåer av dörrdouchebags. Den förstnämnda och den kanske något värre som öppnar dörren genom att slå till knappen med armbågen för att slippa alla tänkbara virus som sitter där och väntar på beröring.

Frostdouchebagen
Biltillverkarna sätter in start-stopp-funktion för att spara de 5 sekunders avgasutsläpp som du är ansvarig för på din resa till jobbet. Men va de inte tänkte på var att motverka det 15 min långa hjärncellsutsläpp som sker i samma stund som morgonkaffet hälls upp i köket. Utomhus är det 5 minusgrader och där står din bil på tomgång för att tina upp de frusna fönsterrutorna.



Om du känner dig träffad av den här beskrivningen så måste jag tyvärr meddela att du tillhör den kategori som jag har valt att kalla "frostdouchebagen".

Parkeringsdouchebagen
En liten tanke kring den parkering som i folkmun kallas "familjeparkeringen". Du ska handla på ICA och på din väg in går du förbi den parkering som är extra bred och är, ur perspektivet från parkeringsdouchebagen, avsedd för välpolerade sportbilar. Du behöver inte ens ha familj för att bli småförbannad.

Mordiska blickar utdelas från förbipasserande barnfamiljer som har fått parkera sin Voyager på en allt för trång parkeringsruta.



Vad ska man säga. Listan av douchebags där ute kan göras lång men detta är tre av mina favoriter just nu.

Trevlig onsdagskväll!

// W.

0 kommentarer

Kolla här vilka söta små troll som flyttade in häromdagen.



Ett syskonpar som är födda 28:e oktober, kommer från Kungsbacka och är en cool blandning mellan Sphynx och Bengal/Ragdoll. Jag hade aldrig hört om en sådan mix tidigare men gillar egenskaperna hos de tre kattraserna och fastnade väldigt snabbt för just de här två. Den högra i bilden är ganska lik Boris som han såg ut som liten.

Jag har döpt dem till Signe (vänster) och Matti (höger). "Matti" efter dödsmetallegenden Matti Kärki, så man vet att grabben kommer växa till att bli en stenhård kille. Inspiration till "Signe" fick jag genom en annan annons på blocket. Det klingar dessutom ganska bra ihop de två namnen.



De är lekfulla, så klart, och bär runt leksaker i munnen fram och tillbaka i hallen. Samtidigt så är de rätt lugna vid läggdags och hoppar gärna upp i sängen bredvid en och myser. Hur gosiga som helst.
Boris börjar sakta men säkert vänja sig vid dem, håller ständigt ett öga på dem och säger ifrån om de kommer för nära. Trots det så lyser hans kattungeögon upp när han hör ljudet av leksaker ute i hallen.



Jag upptäckte innan att sänglampan hade fallit till golvet så jag följde spåren med blicken mot sängen där det låg två oskyldiga små kattungar och tittade med stora ögon. Måste ha varit Boris då, eller hur...

// W.

1 kommentar
22 december 2016

Julkortet

Winkvist v2.0

Jag tycker om idén med julkort, jag har bara aldrig själv varit så duktig på att skicka ut dem.

Idag tog jag emot ett som utmärker sig och som jag blev väldigt berörd utav.



Enkelt, varmt och mycket vackert.

// W.

0 kommentarer

Jag växte upp i en tid då man ännu inte hade kommit till insikten att precis allting man såg, tog i, eller ens vistades kring som barn var skadligt för en. De var en tid då micron hade slagit igenom, den coolaste filmen man hade sett var Karate Kid och då varje slant som man fick tag på spenderades på väl utvalda sorter från den lokala kioskens lösgodissortiment. Vid denna tid var logotypen från BP lika hypnotiserande som en XL-cola i matkällaren...

Det är kanske inte alla som kan relatera till det men på BP sålde de "Starzinger" på VHS i pappfodral. För en 70/80-talist så är en introduktion överflödig men Starzinger är alltså en anime som utgavs i slutet av 70-talet och som sedan dubbades och utgavs i Sverige mellan 1983 och 1987.

Serien kretsar kort och gott kring prinsessan Aurora som i sällskap av tre cyborgare (Cogo, Haka och Djorgo) måste färdas till Great King-planeten för att återställa galaxenergin. På vägen dit möter de en mängd rymdvarelser som en gång varit goda men som på grund av den försvagade galaxenergin har förvandlats till monster.

Det är en spännande och våldsam resa genom rymden som får en att tappa hakan än idag.

Då vi inte ägde samtliga kassetter så fick vi heller aldrig reda på hur det hela slutade. Åren gick... Det var först i vuxen ålder sökte jag upp dessa filmer igen för att få ett avslut och fick då veta att av de 73 st avsnitt som gjordes så var det bara 24 st som utgavs i Sverige.

För ett tag sedan gick jag med i StarzingerClub där ett gäng eldsjälar arbetar med att översätta originalserien från japanska till svenska. När man är medlem får man tillgång till alla översättningarna där det i skrivande stund är DVD 9 som är senaste utgåvan (av 12 tror jag? osäker..).

Så sent som igår påbörjade jag från avsnitt 1 (!!), tillsammans med mina barndomshjältar Cogo, Haka, Djorgo och Aurora, MIN resa mot Great King-planeten.



Stort tack till alla som har hjälpt till med att ta fram översättningen till dessa avsnitt!

// W.

1 kommentar

Efter ett långt uppehåll sedan i Oktober någon gång så har hönsen äntligen ruggat klart och har börjat att fylla på kylskåpet igen. Här är ett av de första äggen fångad på kamera:



Det ser ut som att det kommer från Bonnie eller Henny då det har brun färg. Lillie däremot är den enda som värper vita ägg.

När jag fick dessa tre i 30-årspresent så var de bara små kycklingar som inte visste mycket om världen. Nu över ett år senare har de blivit riktigt stora och vet fortfarande ingenting om världen. Faktum är att jag inte tror de ens har besökt framsidan av trädgården en enda gång trots lösdrift på sommardagarna. De är helt enkelt nöjda med tillvaron och är innerligt tacksamma. Där anser jag att människor har en del att lära.

Min första tanke när jag fick dem var ungefär "vad ska jag göra med de här?". Efter en tids grubblande gjorde jag vad vem som helst skulle ha gjort och gav dem namn, byggde ett hus åt dem och sen så växte de snabbt i storleken. Så även i hjärtat.

Avslutningsvis vill jag bara säga att ni chicks där ute, ni är grymma!



// W.

0 kommentarer